Erik häller 450-gradigt, flytande tenn i den 100-gradiga gjutformen på arbetsbänken. Han har just startat tillverkningen av Estrid Ericsons peruanska Urna och det gäller att vara säker på handen, även om den skyddas av en rökdykarhandske.
Han nyper till ordentligt när han sätter skruvtvingar på gjutformen för att få den att hålla ihop. Men det är snart dags att ta bort tvingarna igen. Tenn stelnar på några sekunder och det är viktigt att ta ut vasdelen ur formen så snart som möjligt. Trots att Erik gjort det här hundratals gånger händer det dock att han misslyckas. Det krävs perfekta temperaturförhållanden för att tennet ska fylla ut mönstret i formen på rätt sätt.
– Tenn är den mest tidskrävande metallen av alla, den innehåller alltid slagg och orenheter. Men som tur är har tenn också en förlåtande egenskap: man kan smälta ned det hur många gånger som helst.
Erik öppnade metallverkstaden i Västergötland tillsammans med sin fru Inger 1979. Bronsformen som används för att gjuta Estrid Ericsons ”Peruanska Urna”, tillverkades på Bergmans Gjuteri på 1920-talet och produktionen av urnan går till på precis samma sätt nu som då.
I dag arbetar även parets son Oskar och två andra unga medarbetare i verkstaden, som är en av få i Sverige som arbetar hantverksmässigt med tenn. Här tillverkas Svenskt Tenns mest avancerade tenn- och mässingsprodukter, förutom Estrid Ericsons också till exempel Anna Petrus tennlejon och Josef Franks klassiska ljusstake ”Vänskapsknuten”.
