Skulptören och konstnären Anna Petrus studerade skulptering i London, utbildades vid Alhtins konstskola och genomgick Konstakademin från 1911 till 1915. Hon var en av de första som engagerades som formgivare av Svenskt Tenns grundare Estrid Ericson på 1920-talet, vilket kom att utvecklas till ett fruktbart samarbete som fortlöpte under många år. Med sin särpräglade stil och stora hantverksskicklighet banade hon vägen för sin samtid och belyste tennets många möjligheter under dess renässans vid 1900-talets första hälft.
Ett par år innan Svenskt Tenn grundades, på en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm år 1922, hade Anna Petrus ställt ut en förgylld spegel med ett majestätiskt lejon, inspirerad av den gamla kartagiska konsten i Timgad. Lejonet kom att bli ett återkommande inslag i flertalet av dåtidens utställningar och blev till slut ett signum för Anna Petrus, som införlivade det på allt från broscher och flasköppnare till eldgaller.
Förutom alla lejonskulpturer och reliefer som skapades genom åren, förknippas Anna Petrus med många vaser och krukor, däribland det populära Janushuvudet från slutet av 1920-talet. Formgivningen har hämtat inspiration från romersk mytologi och porträtterar guden Janus, med sina två ansikten och sitt outgrundliga arkaiska leende. Det ena ansiktet blickandes framåt, som en symbol för ungdomens nyfikenhet, och det andra blickandes bakåt, som en symbol för ålderdomens vishet.
Även om Orienten ofta agerade inspiration för Anna Petrus formgivning, hämtade hon influenser från andra konststilar och epoker. Ett tydligt exempel är Profilvasen som formgavs år 1927 för Svenskt Tenn, med reliefmotiv som snarare hämtat inspiration från den nordiska 1920-talsklassicismen. Anna Petrus verk och gärning för den svenska konstscenen har satt betydande spår i historien och hon är i dag ihågkommen som en av sin samtids viktigaste kvinnliga konstnärer.
