Ett samtal om Josef Franks skåp

I samband med utställningen På höga ben hölls ett samtal om Josef Franks skåp i Svenskt Tenns butik på Strandvägen 5. I samtalet, som modererades av journalisten Gunnar Bolin, deltog Thommy Bindefeld, senior advisor på Svenskt Tenn, Johanna Asshoff, produktions- och kvalitetsansvarig på Svenskt Tenn, samt Eva Seeman, chefsspecialist för modernt och samtida konsthantverk och design på auktionshuset Bukowskis i Stockholm.

Under kvällen rörde sig samtalet mellan flera perspektiv på Josef Franks skåp – från formspråk och konstruktion till material, hantverk och auktionsvärde.

På höga ben – skåpet som idé

Redan i Josef Franks tidiga inredningar kan man urskilja ett formspråk som skiljer sig från den samtida möbeldesignen. I en av Franks första inredningar, ritad 1910 till systern Hedwig och svågern Karl Tedesko, framträder flera av de drag som senare skulle bli återkommande i Franks möbler: de tunna linjerna, de karakteristiska benen och de eleganta proportionerna.

Som Thommy Bindefeld påpekade var de höga benen en del av Franks syn på hur ett rum skulle upplevas. En viktig tanke hos Frank var att ett rum skulle kunna läsas av när man steg in i det. Därför ritade Frank möbler som gjorde att mötet mellan golv och vägg skulle förbli synligt. På samma sätt är många av hans stolar öppna i sin konstruktion, för att inte skymma upplevelsen av rummets helhet.

Trots att skåpen tillkom under olika perioder i Franks liv finns en tydlig kontinuitet i formspråket. Även i senare möbler återkommer samma estetik – en lätthet i proportionerna och en tydlig idé om hur möblerna ska fungera i relation till rummet.

Det synliga och det dolda hantverket

Bakom Josef Franks skåp finns ett hantverk som ofta är mer avancerat än vad man först lägger märke till. Som produktions- och kvalitetsansvarig på Svenskt Tenn arbetar Johanna Asshoff nära de snickerier som tillverkar möblerna och följer produktionen i detalj. En del av fascinationen ligger i sådant som inte alltid är synligt vid första anblick, menar hon.

“I mitt yrke får jag ta del av hur skåpen ser ut inuti och bakom det som kunden inte ser. Där finns otroligt intrikata lösningar på nästan allting.”

Möblernas konstruktioner vittnar om ett hantverk på högsta nivå. Ett exempel är Skåp 2192, även kallat ”Wellpappskåpet”, där dörrarnas vågformade front utgörs av ett antal frästa lister som sätts samman till en helhet. För att alla delar ska mötas exakt krävs stor precision i varje moment. Listerna fräses fram i en särskild profil och sätts sedan samman så att vågformen fortsätter över hela ytan, samtidigt som varje dörr fortfarande kräver handbearbetning och justering. Tillverkningen sker i små verkstäder runtom i Sverige där varje möbel tas fram utan tidshets. Finsnickare Anders Mattsson i Valdemarsvik, som står bakom många av skåpen, arbetar tillsammans med ett litet team och lägger stor vikt vid precisionen i varje moment.

“Varje möbel som Anders Mattsson gör behandlar han som en gesällmöbel”, säger Johanna Asshoff.

Mötet mellan olika material

Josef Franks skåp kännetecknas ofta av en stram form, där uttrycket i stället får ta plats i materialen. I många möbler blir träslaget i sig ett dekorativt element. Thommy Bindefeld beskriver hur Frank ofta använde sig av faner, och i andra fall fick skåpen en mer uttrycksfull karaktär med hjälp av textilier, kartor eller bilder. I Josef Franks ritningar finns ofta tydliga anvisningar om hur skåpen skulle kläs.

Möten mellan olika material är också en viktig del av formspråket. Johanna Asshoff lyfter i samtalet fram hur Frank ofta kombinerade flera olika träslag i samma möbel:

“I Skåp 2215 har Josef Frank kombinerat masurbjörk, alm och padouk. Det är tre olika träslag med tre olika uttryck, men mötet mellan dem blir väldigt vackert.”

Josef Franks tidlösa design

Josef Franks skåp säljs exklusivt på Svenskt Tenn, men intresset för Franks formgivning är stort även inom auktionsvärlden. Som Eva Seeman på Bukowskis beskriver det fortsätter Josef Franks möbler ständigt att hitta nya ägare och sammanhang:

“Svenskt Tenn och Josef Frank är ett fenomen som hela tiden upptäcks av nya generationer.”

Den höga efterfrågan märks både i auktionshusens sökstatistik, där Josef Frank förekommer frekvent, och i slutpriserna. Under samtalet nämns bland annat Josef Franks “Apskåpet”, tapetserad med kolorerade gravyrer föreställande apor. När det såldes på Bukowskis auktion Modern Art + Design uppnåddes rekordpriset 4 625 000 kronor – svenskt auktionsrekord för en möbel från 1900-talet.

Under samtalet återkommer panelen även flera gånger till hur möblerna rör sig mellan tider, generationer och olika typer av hem. Som Johanna Asshoff uttrycker det:

“Det som är så fint med Franks möbler är att de är tidlösa. De kan vila under en period, men sedan blir de aktuella och väcker nytt intresse igen.”

Thommy Bindefeld tillägger avslutningsvis;

“Josef Franks skåp är inte bara funktionella – de fungerar också som ett smycke i hemmet.”