Sequence of Spaces

Ett återupptäckt konstnärskap

I Svenskt Tenns utställning “Sequence of Spaces” riktas nytt ljus mot ett konstnärskap som under många år föll i glömska. Skulptrisen, konstnären och formgivaren Anna Petrus (1886–1949) var en av förgrundsgestalterna inom Swedish Grace-rörelsen och skapade såväl kraftfulla skulpturer som banbrytande arbeten i tenn och gjutjärn. Av hennes konstnärliga process finns dock få spår kvar. 1920 gick en stor del av hennes verk förlorade i en brand, och under sin livstid förstörde Petrus själv både anteckningar och korrespondens.

Till det material som har bevarats hör en mindre samling brev till vännen och konstnärskollegan Siri Derkert. I ett av dem skriver Petrus: ”Och jobba ska vi också, men kanske blir det först efter vår död dom hittar något i vad vi gjort. Men då skall dom ta mig katten hitta det om dom letar.”

Nästan ett sekel senare har intresset för Anna Petrus och hennes verk åter vuxit sig starkt. Utställningen “Sequence of Spaces” vittnar om den betydelse som Anna Petrus alltid har haft för Svenskt Tenn, samtidigt som den bidrar till en fördjupad bild av hennes konstnärskap. Anna Petrus barnbarn Leif Lyttkens beskriver hur bilden av henne har förändrats över tid:

”Under 1950-talet var Anna Petrus i stort sett bortglömd och fanns inte ens med i lexikon. Det är glädjande att hon nu återupptäcks och får den uppmärksamhet hon förtjänar.”

Anna Petrus – en fri själ före sin tid

I utställningen “Sequence of Spaces” visas flera av de ikoniska tennföremål som Anna Petrus formgav för Svenskt Tenn under 1920-talet, däribland Profilvas och Vas Janushuvud, tillsammans med skulpturer ur familjen Petrus samlingar. I samband med utställningen återlanseras även föremål ur Svenskt Tenns designarkiv: Bordslampa Anna Petrus och Spegel Lejon.

Den spanska arkitekten och konstnären Elvira Solana har bjudits in för att skapa en samtida inramning till Petrus verk. Solana beskriver Petrus som en fri själ före sin tid – en konstnär som sökte sig bort från strikta konventioner mot ett friare och mer intuitivt uttryck.

”Hon tillhörde en generation som förde in konstens och formgivningens världar i det praktiska och vardagliga. En skulptur, en vas eller ett dörrhandtag kan ha ett likvärdigt konstnärligt värde oavsett funktion: konstnärligt värde i vardagen. I dag är det här idéer som vi har gjort till våra, men det var människor som Anna Petrus som banade väg för oss.”

Den nära relationen mellan konst och vardagsliv återkommer också i familjens berättelser om Petrus verk. Hennes barnbarnsbarn Anna Nordström, själv konstnär och silversmed, berättar:

”För mig har Anna Petrus konst alltid varit något taktilt och närvarande. Hennes verk var inte föremål på ett museum som man inte fick röra, utan en naturlig del av hemmet. Den relationen till konst har också påverkat mitt eget konstnärskap.”

En förgänglig trädgård

När Elvira Solana började arbeta med “Sequence of Spaces” hittade hon en viktig utgångspunkt i Anna Petrus utställning från 1916, där hennes skulpturer visades tillsammans med muralmålningar av konstnären Greta Ruuth. Petrus hade också ett livslångt intresse för dans och var 1917 med och skapade en nyskapande dansföreställning, ett slags allkonstverk där dans, scenografi och kostym förenades. Även detta kom att påverka Solanas rumsliga scenografi för utställningen.

”Vi ville skapa en liten, förgänglig trädgård för Anna Petrus verk. Besökaren rör sig genom en sekvens av rum, från mer strama, arkitektoniska landskap mot alltmer naturliga och fria miljöer. Gårdsrum och trädgårdar bildar fond för hennes skulpturer, medan människofigurer gradvis träder fram för att till sist dansa tillsammans med dem.”

Genom Sequence of Spaces träder en bredare bild av Anna Petrus fram – inte bara som en betydelsefull del av Svenskt Tenns historia, utan som en konstnär med ett självständigt och särpräglat uttryck. Petrus verk fortsätter att fascinera och hennes konstnärliga gärning att väcka förnyat intresse.