Estrid Ericsons Elefantmönster trycks med rotationstryck, en tryckteknik som bygger på att färg, med hjälp av en perforerad cylindrisk vals, pressas genom en tunn väv som är fastspänd i en cylindrisk ram. Det behövs en vals för varje färg, och maskinen där Elefanttygerna trycks är omkring 30 meter lång.

Tyget matas fram under valsen med hjälp av en filt. Färgen pressas ut genom det perforerade valsen med hjälp av en rakel från insidan, medan den cylindriska valsen roterar och tyget trycks. Därefter ska färgen snabbt torka i en ugn. Två personer behövs i arbetet, en på vardera sidan om filten, för att justera inställningarna och kontrollera processen. När trycket är färdigt är det dags att fixera färgerna i ånga. Sedan tvättas överflödig färg ur innan tyget återigen sträcks ut. Därefter synas det innan det är färdigt för leverans.

Rotationstryck är en form av schablontryck, som har utvecklats ur en kombination av andra trycktekniker.

Schablontryck på textilier har en lång historia. Tryckmetoden användes redan för flera tusen år sedan i Egypten, Kina och Grekland, där ”öppna” partier i en schablon släppte igenom färg. På den tiden skars schablonerna ut i läder, inoljat papper eller metall. För att dessa skulle ligga på plats under tryckningen fästes de med trådar av silke eller hårstrån, vilka ibland kan ses på gamla tryck som tunna linjer mellan schablonerna.

Nästa steg i utvecklingen var att spänna upp en väv av silke på en träram och sedan fästa schablonerna direkt på väven. Tekniken spred sig från Kina och Japan vidare över Asien och kom till Europa under 1700-talet. Den användes mycket för att trycka exklusiva tapeter på linne och silke. Det första fotobaserade arbetssättet introducerades i början av 1900-talet i USA och innebar en smärre revolution för tekniken. Josef Franks stora mönsterinspiratör William Morris tillhör de formgivare och konstnärer som använt screentryck. Roy Lichtenstein, Andy Warhol och Louise Bourgeois likaså.