Josef Franks skåp

I Josef Franks skåp förenas funktionell formgivning med en skulptural kraft. Mötet mellan olika material är utmärkande: olika träslag kombineras med ytor klädda i textil, papper, kartor eller floraplanscher. Skåpen har även gemensamt att de står på höga ben – vilket speglar Franks inredningsfilosofi. För att vara behagligt menade Frank att rummet i sig måste kunna uppfattas tydligt; mötet mellan golv och vägg skulle vara synligt. Möblerna skulle därför lyfta från golvet för att skapa lätthet och rymd i rummet.

För Josef Frank var tidlöshet en kvalitet han reflekterade kring och strävade efter att uppnå som formgivare. De skåp som i dag finns i Svenskt Tenns sortiment är formgivna mellan 1930 och 1950 och vittnar om hur väl Frank uppnådde sitt tidlösa ideal.

Varje skåp är unikt och tillverkas för hand av ett fåtal utvalda finsnickare i Sverige. Det hantverksmässiga utförandet, i kombination med stor materialkännedom och precision, är avgörande för att förverkliga Franks formgivning i varje enskilt skåp.

1952 köpte Nationalmuseum in Skåp 881.

Nyansrik fanér av vavonnarot.

SKÅP 881

Sedan 1950-talet tillverkas Skåp 881 på finsnickeriet Eriksson och Söner utanför Nyköping. Skåpet formgavs av Josef Frank 1938 och kallades på originalritningen ”Skåp med 21 lådor”, men antalet justerades i sista stund till 19.

Inspirerat av 1600-talets kabinettskåp är möbeln utförd i fanér av vavonnarot, med benställning och ramverk i valnöt. Vavonnaroten skiftar naturligt i färg och utmärks av sin livfulla karaktär med krusiga partier, vilket ställer höga krav på snickaren – samtidigt som det ger varje skåp sitt eget uttryck och individuella karaktär.

Lådorna pryds med mässingsbeslag i varierande storlekar, och möbelns många delar –fanér, benstativ och beslag – vittnar om ett gediget finsnickeri, där materialkännedom och handlag präglar varje moment. Resultatet är ett skåp där hantverket spelar en central roll för både funktion och uttryck.

Den räfflade formen kräver ett exakt hantverk.

Skåpets överdel vilar i benstativet av mahogny.

SKÅP 2192

Sedan 1999 tillverkas Josef Franks ikoniska Skåp 2192 hos finsnickare Anders Mattsson i Valdemarsvik. Skåpet är en möbel att uppleva både på avstånd och på nära håll: först en vertikal rytm, därefter en rikedom av detaljer som framträder ju närmare man kommer. Formgivningen kännetecknas av en räfflad front, skulptural i sitt uttryck, som tillsammans med de oregelbundna profilerna skapar en föränderlig skuggbildning.

Varje profil formas för hand ur kvistrent virke och fogas därefter samman. Att få dörrarnas räffling att linjera exakt med skåpets fasta ram kräver ett exceptionellt hantverkskunnande. Snickaren måste balansera två motsatser: träets inneboende rörelse och kravet på absolut precision – en till synes omöjlig konstruktion som kräver stor skicklighet och djup materialkunskap.

Skåp 2192 pryds av ekollonformade gångjärn i mässing, vilket är en kännetecknande detalj för flera av Josef Franks skåp.

SKÅP 522

Med inspiration från den brittiska möbeltraditionen formgav Josef Frank Skåp 522 mellan 1934 och 1935. Hela skåpet – även baksidan – är klätt i tyg, vilket ger möbeln ett omslutande, mjukt uttryck som kontrasterar mot den i övrigt strama formgivningen. Skåpet finns i några av Franks mest älskade mönster och lanseras nu i en exklusiv version i svart eller vitt tagel, där varje exemplar får en alldeles egen karaktär.

Tageltygerna vävs hos John Boyd Textiles i England, med varp av bomull, vilket ger tyget dess unika lyster. Företaget är ett av få i världen som fortfarande väver hästtageltyger på originalvävstolar och med tekniker från 1870-talet.

Interiört är skåpet indelat i två delar, där varje sida rymmer fem hyllplan och tillsammans bildar tio separata sektioner. Skåpets nyckel är framtagen efter en förlaga som Josef Frank ritade till skåpinredningen i Estrid Ericsons arbetsrum 1934. I början av 2000-talet anpassade Svenskt Tenn storleken och kompletterade nyckeln med texten Svenskt Tenn.

Skåp 522 tillverkas av finsnickare Anders Mattsson. Det gedigna hantverket, som framträder i skåpets detaljer och taktila kvaliteter, är avgörande för helhetsintrycket.

STOCKHOLMSSKÅPET

Under sin livstid formgav Josef Frank flera varianter av kartskåp. Stockholmsskåpet ritades omkring 1930–1950, och på originalskissen står det angivet att modellen skulle kläs med papper.

Till Svenskt Tenns 100-årsjubileum lanserades skåpet i en limiterad upplaga om 100 exemplar. Den detaljrika Stockholmskartan är ritad av Heinrich Neuhaus år 1875, och dess minutiösa linjer samspelar med det varma valnötsträet i en balanserad kontrast. Varje list och kant är exakt avvägd; pappret löper över hörn med en precision som vittnar om ett hantverk på allra högsta nivå.

Finsnickare Anders Mattson tapetserar Stockholmsskåpet för hand i sin ateljé.

”Detaljerna är Josef Franks signum, men de är också snickarens dilemma. Jag vill arbeta för en harmoni på både utsida och insida. Möbeln blir ett konstverk, som förtjänar både hantverkskunnande och noggrannhet. ” 

Anders Mattson

Josef Franks formgivning