Hantverk

Ulricehamns Tapetfabrik Västergötland

I närmare 170 år har samtida tapetkonst tillverkats vid sjön Åsunden i Västergötland. I Ulricehamns Tapetfabrik arbetar de varje dag för att förvalta det fina hantverket och ta arvet in i framtiden. Här tillverkas idag samtliga tapeter i Svenskt Tenns sortiment.

De är fem stycken som arbetar i fabriken. Göran och Ann som är mästare på screentryck och limtryck. Thomas som är färgexpert, och så Frida och Anna som arbetar med administrationen och allt som hör till. Tillsammans utvecklar de verksamheten med passion och kärlek till mönster.

Ulricehamns Tapetfabrik Svenskt Tenn
Ulricehamns Tapetfabrik Svenskt Tenn

Limtryck

Samtliga Josef Franks tapeter trycks med limtrycksteknik, en metod som ger tapetens mönster en unik struktur och levande känsla. Mönstret bildar en lätt upphöjning i materialet så att man bokstavligen känner det gedigna hantverket.

Limtryckstekniken har använts sedan det tidiga 1800-talet och är idag ett sätt för Svenskt Tenn att komma så nära Josef Franks originaltanke som möjligt. Den gör också varenda tapetrulle unik. Mönsterbilden kan nämligen variera något beroende på luftfuktighet och temperatur under produktionsprocessen och det aktuella papprets beskaffenhet. Man kan likna det vid ett potatistryck där mönstret byggs upp med valsar och färger läggs på lager på lager. Att trycka vått-i-vått ger ett levande och nästan handmålat uttryck.

Det är lika fascinerande varje gång maskinen rullar, med hjul som snurrar och färger som droppar. Färgerna blandas och silas innan de hälls i färgkaren. Valsarna synas och läggs i maskinen på rätt plats.

Ulricehamns Tapetfabrik Svenskt Tenn
Ulricehamns Tapetfabrik Svenskt Tenn

Screentryck

Tapeterna med Estrid Ericsons mönster Elefant trycks med screentryck. Tekniken är inte lika gammal som limtrycket, och den är något mer automatiserad. Vid screentryck används schabloner där färgen pressas ut genom små hål och skapar mönsterbilden. På detta sätt kan mycket fina detaljer tryckas, då tekniken är mer exakt och skapar ett fint djup. Vid screentryck kan också transparenta färger användas vilket ger en vacker akvarelleffekt. Elefantmönstret trycks med en schablon och får ett matt och fint uttryck. I den sista stationen läggs ett lager med transparent färg på vilket gör tapeten tålig och även avtorkningsbar.

Ulricehamns Tapetfabrik har en screentrycksmaskin som är unik i sitt slag. För 10 år sedan byggdes den ut, och två nya tryckstationer lades till, vilket gör det möjligt att trycka mer avancerade mönster med fler färger. Mästertryckaren Göran Bylin är en av de som arbetar med tillverkningen. Han har varit med sedan start, och med 30 års erfarenhet i ryggen kan han maskinens egenskaper, svagheter och styrkor utan och innan.

Ulricehamns Tapetfabrik Svenskt Tenn
Humstorp metallverkstad

Humstorp Metallverkstad Foto: Erik Wåhlström / Acne Photography

Erik häller 450-gradigt, flytande tenn i den 100-gradiga gjutformen på arbetsbänken. Han har just startat tillverkningen av Estrid Ericsons peruanska Urna och det gäller att vara säker på handen, även om den skyddas av en rökdykarhandske.

Tillverkning av Peruanska Urna

Han nyper till ordentligt när han sätter skruvtvingar på gjutformen för att få den att hålla ihop. Men det är snart dags att ta bort tvingarna igen. Tenn stelnar på några sekunder och det är viktigt att ta ut vasdelen ur formen så snart som möjligt. Trots att Erik gjort det här hundratals gånger händer det dock att han misslyckas. Det krävs perfekta temperaturförhållanden för att tennet ska fylla ut mönstret i formen på rätt sätt.

– Tenn är den mest tidskrävande metallen av alla, den innehåller alltid slagg och orenheter. Men som tur är har tenn också en förlåtande egenskap: man kan smälta ned det hur många gånger som helst.

Erik öppnade metallverkstaden i Västergötland tillsammans med sin fru Inger 1979. Bronsformen som används för att gjuta Estrid Ericsons ”Peruanska Urna”, tillverkades på Bergmans Gjuteri på 1920-talet och produktionen av urnan går till på precis samma sätt nu som då.

I dag arbetar även parets son Oskar och två andra unga medarbetare i verkstaden, som är en av få i Sverige som arbetar hantverksmässigt med tenn. Här tillverkas Svenskt Tenns mest avancerade tenn- och mässingsprodukter, förutom Estrid Ericsons också till exempel Anna Petrus tennlejon och Josef Franks klassiska ljusstake ”Vänskapsknuten”.

Se Mer i Magasin
Tillverkning av mattor

SVERIGES ÄLDSTA MATTFABRIK Foto: Erik Wåhlström / Acne Photography

På mattfabriken Kasthall i Kinna har det vävts och tuftats mattor sedan 1889. Då som nu har man full kontroll över produktionsprocessen – från garn till färdig matta.

Idag jobbar drygt 100 personer i tegelbyggnaderna några mil sydväst om Borås. Rummet som är fyllt med garnprover från golv till tak skvallrar både om den rådande ordningen och om antalet mattor som kommit till under åren. I slutet av 1800-talet spanns till och med garnet i fabriken, som också hade ett eget garnfärgeri. Idag köper man istället färdiga garner av ull och lin och visst har även tillverkningsmetoderna förändrats med åren. Men det är likväl ett handarbete det handlar om.

– Kasthalls mattor är något av mattbranschens motsvarighet till konstglaset, förklarar Lena Jiseborn, designchef på Kasthall. Produktutvecklaren och designern arbetar sida vid sida och den personliga kontakten i varje steg spelar en viktig roll för slutresultatet.

Flera av Svenskt Tenns mattor tillverkas hos Kasthall; allt från Josef Franks klassiska formgivning från 1930-talet till det senaste tillskottet ”Trädgårdsmattan”, formgiven av Jakob Solgren hösten 2016. Mattan, som utmärker sig med en skev geometri och ett avlångt hål i mitten, krävde en hel del nytänkande från mattillverkaren. Jakob Solgren beskriver mattans motiv som ”En trädgård sedd ovanifrån”.

Se mer i Magasin
Reijmyre Glasbruk

Reijmyre Glasbruk Foto: Erik Wåhlström / Acne Photography

På 1800-talet gjorde tillgången på billigt bränsle från Kolmårdens skogar att Jägmästare Johan Jacob Graver och friherre Mattias Alexander von Unger Sternberg anlade ett glasbruk just här, några mil norr om Norrköping.

Tillverkning av glas

Så sent som på 1970-talet hade glasbruket 150 anställda. Idag är de 15 personer som arbetar på bruket. Tre fjärdedelar av den gamla glasbruksfastigheten har förvandlats till hantverksby. Det gamla sliperiet är gästgiveri, det före detta kontoret bibliotek och butik. Men Ulf Rosén – företagets nyblivne vd – är hoppfull:

– Det svenska konstglaset är unikt och därför tror jag på dess framtid. På glasbruken i Italien är det ofta glasblåsaren själv som är formgivaren, men i Sverige har vi en tradition med en konstindustri, där samarbetet mellan hantverkare och formgivare står i centrum. Det samarbetet ska vi bygga vidare på.

Förr i tiden blåstes glas alltid i träformar, och att svarva en sådan är ett hantverk som kräver en specialist. Den kunskapen håller dessvärre på att dö ut, konstaterar Ulf.
– Är det bara vattenånga på en träform så brinner den inte upp, trots att glasmassan är drygt 1 000 grader varm. Det är ett exempel bland många på kunskap som funnits i generationer och som jag tycker att vi ska ta vara på. För det är bara att inse: Vi står alla på axlarna till äldre generationer.

I Svenskt Tenns breda glassortiment finns det idag många produkter som tillverkats hantverksmässigt på Rejmyre Glasbruk. En del är hämtade från Svenskt Tenns arkiv, medan andra är framtagna av samtida formgivare.

Se mer i Magasin

Larsson Korgmakare STOCKHOLM

I en källare i Gamla Stan i Stockholm, cirka tre kilometer från Svenskt Tenn, ligger Larsson Korgmakare – Sveriges enda tillverkare av rottingmöbler. Här sköter Erica Larsson och hennes medarbetare Lasse möbeltillverkningen bland annat av Svenskt Tenns rottingfåtöljer, soffor och pallar.

Larsson Korgmakare Svenskt Tenn
Larsson Korgmakare Svenskt Tenn
Larsson Korgmakare Svenskt Tenn

Utöver möbeltillverkning utför verkstaden reparationsarbeten och stolsitsflätningar i rotting, sjögräs och snöre. Av rottingens skal tillverkas långa skenor som används för att linda ihop möblerna. Skenorna fuktas innan de lindas runt rottingen. Ibland avslutas lindningen med en klammer, en nubb eller ett stift.

Rottingimporten till Europa tog fart på 1700-talet tack vare Ostindiska Kompaniet. Då användes rottingen mest till stolsitsflätning. Först efter andra världskriget startade en systematisk tillverkning av rottingmöbler, och det var då John – Ericas farfar – inledde samarbetet med Josef Frank. Men familjeföretaget har äldre anor än så: Ericas farfars far och farbror flyttade från Västerås redan 1904 för att starta Larsson Korgmakare i Stockholm.

Se mer om Närodlad Design i Magasin
Larsson Korgmakare Svenskt Tenn
Larsson Korgmakare Svenskt Tenn

Under sin livstid ritade Josef Frank ett hundratal korgmöbler helt i rotting samt stolar och pallar med rottinginslag. Materialet ger en orientalisk accent och är lätt i sin vikt, något som är karaktäristiskt för Josef Franks formgivning.

Läs mer om Josef Frank
Josef Frank design Svenskt Tenn

Ett hantverk i Almrot

Tillverkningen av Soffbord 2139 kräver ett enormt precisionsarbete och en stor kunskap om det material som används. Hantverket sker på finsnickeriet Eriksson och Söner utanför Nyköping, som tillverkar många av Josef Franks möbler.

foo
”Åke svarvar med den självklarhet som bara 60 års yrkeserfarenhet kan ge.”
foo

I den hundra år gamla originalbyggnaden står en svarv, och vid den står 77-årige Åke Larsson och frisvarvar ett bordsben som snart ska monteras på ett av Josef Franks soffbord ”2139”. Det ser inte speciellt svårt ut. Men skenet bedrar. Åke svarvar med den självklarhet som bara 60 års yrkeserfarenhet kan ge.

Här ytfanerar man både bordsskivan till ”2139” och många andra av Josef Franks möbler. Det är en procedur som kräver stor hantverksskicklighet i alla led. Redan det rotfaner som används kräver kunskap. Rot kallas ju den del av ett träd som förankrar växten i marken, och Rotfaner svarvas fram i millimetertunna blad.

Eriksson & Söner Bild Citat - Svenskt Tenn
Åke Larsson
”Att laga och klistra faner till ett bord kan ta upp till en arbetsdag.”
foo

– Att laga och klistra faner till ett bord kan ta upp till en arbetsdag, säger Åke. Först pressar man fanerbladen i värme för att släta ut dem. Sedan startar det tidsödande arbetet med att ”bygga upp” faneret. Man lägger fem-sex fanerblad på en plywoodskiva, så att de överlappar varandra, och stiftar fast dem med små spikar. Dags att såga i sicksack, så att det blir ett slags vågrörelse i faneret. Det gör man för att skarvarna inte ska synas – ögat har svårt att uppfatta en krokig linje. Nu har man två halvor som man viker med fanerets framsidor mot varandra. Och så ”lagar” man baksidorna, så att faneret håller ihop, med långa pappersremsor. Så småningom nålar man fast fanerbladen på en mjuk lamellskiva, för att sedan klistra fast dem på en skiva, som i sin tur ska pressas under värme igen så att skarvarna jämnas ut.”

Till Produktsidan
foo