”Man ska aldrig härma en Picasso”. Det var med det talesättet i bakhuvudet som Ann Wall 1979 tog över vd-posten på Svenskt Tenn efter Estrid Ericson.
Det var ett konstnärligt högstående men administrativt gammalmodigt företag hon kom till – Estrid Ericson hade varit vd ända upp i 80-årsåldern – så Wall inledde sitt arbete med att genomföra en mängd organisatoriska förbättringar. Alltifrån betalningsrutiner och lagerhållning till öppettider och marknadsföring sågs över.
Så småningom genomfördes en väl övervägd förnyelse av sortimentet. Sten för sten lades grunden till den kommersiella kulturinstitution som Svenskt Tenn är idag. Det var för övrigt Ann Wall som myntade det uttrycket. På 1990-talet hade Svenskt Tenns omsättning åttafaldigats.
Med tiden etablerades också samarbeten med utvalda, samtida formgivare och med konst- och designhögskolor. När Ann Wall efter 20 år som vd drog sig tillbaka instiftade Beijerstiftelsen ett designpris i hennes namn. Allt enligt den nya affärsidén ”att föra Estrid Ericsons och Josef Franks anda vidare i modern tappning.”