Estrid Ericson

Det var visserligen Josef Frank som ritade möblerna och textilierna, men det var Estrid Ericson (1894 – 1981) som hade öga för hur de bäst skulle komma till sin rätt. Tillsammans förvandlade de två den nakna och nyktert sakliga funkisen till något mjukt och hemtrevligt. Deras variant var internationell och sofistikerad och inkluderade både mönster, färger och ting, utan att för den sakens skull förlora sin enkelhet.

”Jag startade Svenskt Tenn världsfrämmande och ganska opraktisk. Litande på den goda smakens ovissa framtid”, konstaterade Estrid Ericson i en intervju många år efter butikens start 1924. På butikens hyllor fanns då 300 tennföremål som konsthantverkaren Nils Fougstedt och Estrid Ericson hade skapat och redan på öppningsdagen kom till exempel kronprins Gustav Adolf på besök. Men bara några år senare tog Estrid Ericsons inredningsintresse över och i butiken hittade man alltmer möbler.

1930 flyttade Estrid Ericson in i ”funkis med utsikt” på Strandvägen, i samma hus som butiken. Hon hade gett arkitekten Uno Åhrén uppdraget att rita inredningen, och möblerna tillverkades av en av huvudstadens skickligaste möbelsnickare, Hjalmar Jackson. Färgskalan var dämpad och möblerna funktionalistiska. Men det här var innan Josef Frank kom in i bilden. Bara några år senare var både lägenheten och butiken som förvandlade.

”Rummets renhet – detaljernas rikedom”, predikade nu Estrid Ericson, som var snabb att anamma Josef Franks tankar om vita väggar, lätta, flyttbara möbler, mönstrade, färgstarka textiler och belysning utan taklampor, men också såg till att addera sina egen personlighet till miljöerna.