Svenskt Tenn värnar om miljö och hållbarhet, och de klassiska glasföremålen i sortimentet är inget undantag. Reijmyre Glasbruk i Östergötland använder sig av en glaskvalitet i helt blyfri kristall. Ugnarna som används i tillverkningsprocessen är eldrivna, miljövänliga och energisnåla och släpper varken ut kväveoxid eller koldioxid. Glasbruket använder sig enbart av el utvunnen från vatten och vindkraft, och allt glas som kasseras smälts om och används på nytt. Avfall som wellpapp och annat brännbart källsorteras och skickas till återvinning.

Genom att köpa svenskt glas kan långa transporter med miljöpåverkan undvikas, och genom att tillverka tidlösa produkter i hög kvalitet och med lång livslängd, arbetar vi för att inte slösa med jordens resurser. Det är sällan tidlösa glasföremål slängs. Istället bevaras de genom åren och kan säljas vidare eller ges i gåva till nästa generation.

Så tillverkas optikblåst glas från Reijmyre Glasbruk i Östergötland

Tillverkningen av vaserna i serien Iris och Vas Pion (24 cm) börjar på natten, på Reijmyre glasbruk i Östergötland. Glassmältaren höjer då temperaturen i smältugnarna till 1400°C och skopar i cirka 500 kilo glasmängd som sedan smälts under noga övervakning. Framåt morgonen sänks temperaturen för att glasmassan ska vara nere i arbetstemperaturen 1100°C när glasblåsarna börjar sin arbetsdag klockan 06.00.

När tillverkningsprocessen påbörjas i glashyttan fångar postmakaren an glasmassa på en glasblåsarpipa, och blåser upp en liten bubbla som kallas post. Sedan tar uppblåsaren över, fångar an mer glasmassa runt posten och formar den med en träskopa. Den formade glasmassan blåses sedan upp för att passa in i en räffelform som används för att skapa en optisk effekt på glaset. Därefter blåses glaset upp i grafitform till en vas.

Vasen knackas av från glasblåsarpipan innan den placeras i en kylugn, där temperaturen långsamt sänks från 500°C till rumstemperatur, vilket tar ungefär sex timmar. När den är kyld är det dags för efterbearbetning och kvalitetskontroll. Då återstår momentet att spränga bort överdelen, den så kallade ”kappan”, som blivit kvar. Glassliparen gör en rits med en diamantspets där hen vill att glaset ska kapas. Därefter värms vasen med en spetsig gasollåga som gör att glaset spricker längs ritsen. Kanten som blir kvar är vass och behöver först slipas och därefter smältas med gaslåga så den kan rundas av mjukt.

De få vaser som har glasfel eller andra skavanker sorteras sedan bort och smälts sedan om för att vara med om processen på nytt. Resterande graveras med ”Svenskt Tenn” och formgivaren Ann Wåhlströms signatur i botten, rengörs och slutkontrolleras innan de slutligen packas och skickas till.